Paroles:
Finntroll Nifelvind

: Omfamnad av vind och bitter frost Under arklisk och obarmhartig mane Hon sitter vid isens rand, uppvaktar sin kvinna Dodsjungfruns kalla hand, oandlighetens

: Ett nat nu blivit spunnet Sa vasst, spretande svart Argat av blodets lyster Dopt i ohelgad saft En sang om fodsel, begynnelse En om vanhelgat brodradrap

: Ve, ve, ve Dodsfard! Jag vaknade i urmorker Inget ljus, ingen sol jag sag Kande en luft, kall mot min kind Jag steg, mot stjarnor jag steg Mitt skepp

: Vid morgonstund jag skadade pa bergets rygg En fara rod som hjarteblod Djupt jag sag den falla In i dunklet av bergets rot Vid solnedgang jag skadade

: Hon stod vid foten av en hall sa mork Malad kalkad och kall Hon drog ett streck Med en ryckande arm Over himmelens rand Ner till hetaste djup Hon

: Nar svedjor brannes Bliva min moderskalk av aska Nifelvind, hor mitt namn Gyttjeblod, sank ditt huvud dar jag vandra Ur varje froskallla bittra Onda